Så har vi varit och pratat med familjeterapeuten igen. Den här gången blev fokus på det som komma skall - semestern!

Jag är rädd att J ska bli deprimerad efter vi besökt hans mamma eftersom han alltid brukar bli det och jag både vill att vi ska åka dit, men ändå inte. Han har själv samma farhåga. Helst skulle jag vilja åka dit och känna att vi kunde umgås och att det inte skulle vara nån fokus på att det är en massa saker som "måste göras", men tyvärr är det arbetsinsatsen som räknas och inte att umgås.

Det terapeuten sa, som jag skriver för att komma ihåg var:

* J måste utgå från sina känslor och sina behov, inte vad hans mamma vill/kräver.

* J måste tänka på sig och vår familj i första hand.

* J måste vara väldigt tydlig med vad han orkar göra och inte, helst på saknivå, och säga nej till det han inte klarar. Kanske ringa och säga att han orkar göra en sak och fråga vad hon helst vill att han gör, så att arbetsinsatsen är rimlig och bestämd i förväg.

* J kan behöva upprepa sina nej och varför och berätta om sin sjukdom många, många gånger.

* J's åsikter är lika viktiga som hans mammas, det är inte bara vad som hon säger som räknas.

* Är det J eller hans prestation som ska tyckas om?

Nästa träff blir i höst någon gång, när semestrarna är över och vi kommit in i vardagslunken igen. Då är vi kanske redo att prata mer om vår relation och våra skav.

Men jag gick därifrån idag med en positiv känsla. Förra gången var jag osäker på om han verkligen orkar/vill få vår familj att funka. Idag kändes det som om han kunde se oss alla tre och inte bara sig själv.

 

Pärla

13 juli 2010 12:16

Den där sista meningen låter så positiv! Hoppas att det blir ett bra besök hos J:s mamma. Det är inte alltid så lätt med nära släktingar...
Kram!

http://omattlangtabarn.blogspot.com

 

Nori

16 juli 2010 12:25

Nä, det är nog svårare med de som står en nära. Mycket som ligger kvar och det är ju dem man helst av allt vill ha bekräftelse av också.

Är så tacksam över mina föräldrar, har förstått hur tur jag har som har en så okomplicerad relation med dem. Nåt jag tagit för givet hela livet...

http://nori.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tack och lov så kändes livet som vanligt igen efter en vanlig natts sömn. Det är konstigt att det går att tappa livsglädjen så lätt. Det gör mig lite nervös inför bebisens ankomst. Jag hoppas jag får en hög dos av pigghetshormoner vid förlossningen! ...

Har fått fler kommentarer om att jag verkar må bättre i den här graviditeten. Det gör att jag inte oroar mig (lika mycket) för vikten längre. Redan 26+6.   Men idag, nä, idag är en hemsk dag. Tårarna rinner av trötthet. Lilla J vaknade tre gånger...

Är hängig igen efter ytterligare en ny förkylning. Jag är jäkligt less just nu. Måtte förkylningssäsongen sluta nu!   Annars är jag fortsatta sjukskriven 25 procent. Sammandragningarna har minskat, jag vaknar inte längre av smärtsamma sammandragn...

Vi har intensifierat husletandet de sista veckorna. Att det ska vara så himla svårt att hitta ett större hus? Det är alltid något som vi inte gillar. I onsdags så tittade vi på ett hus som vi älskade både tomten och planlösningen på. Besiktningen vis...

Hej vad tiden går. Om en vecka är det halvtid! Jag börjar faktiskt tro att jag kommer att slippa hemska sammandragningar som gör att jag måste vara sjukskriven. I förra graviditeten var jag nämligen redan sjukskriven och beordrad vila, vila, vila vid...