Jag sov riktigt bra i natt igen och har inte alls haft mycket sammandragningar idag. Alltså inte mer än vad jag normalt har haft innan jag fick de eskalerande sammandragningarna förra veckan. Vilket jag ändå förstått av både barnmorska och läkare är ganska mycket...

Det känns med andra ord riktigt bra! Jag börjar tro att det ska gå vägen, att bebis inte kommer att komma nu, så länge jag fortsätter att ligga och vila hela dagarna vill säga. Måste komma på lite roligare saker att göra än att ligga och stirra på tv bara, för tiden går såååå långsamt.

Idag har julen åkt ut också. Mina föräldrar kom och packade ned adventsstakar och julgransgrejer och kastade ut julgranen medan J var på jobbet. Härligt!

34+0 idag. En vecka kvar innan första målet är uppnått.

Idag har jag försökt att lista och överlämna allt jobb jag lämnar efter mig. Usch, blev stressad av det. Både för att jag ville att det skulle gå fort, att jag skulle hinna klart och för att inte ville glömma nåt. Jag blev nästan klar, men det har inte riktigt "släppt" ännu, är lite spänd i axlar och så jag känner jag att jag inte har släppt arbetet mentalt ännu.

Jag hoppas att det blir bättre imorgon när jag ska göra klart det sista. All stress märktes direkt på antalet sammandragningar, det var faktiskt intressant att upptäcka det. Har försökt att slappna av ikväll så att jag ska få en så bra natt som möjligt.

Läste även i en förlossningsbok ikväll och försökte förmedla till J hur viktigt jag tycker att det är att han också är påläst och att han vet vad jag vill, då jag känner mig osäker på om jag kommer att kunna förmedla detta om jag är väldigt smärtpåverkad. Jag har ju ingen aning om hur jag kommer att reagera, det är mest det som skrämmer mig. Typiskt en som gillar att ha kontroll antar jag? Men frågan är hur jag ska hantera det?

33+6 idag.

De senaste två dagarna har varit väldigt jobbiga. Jag har legat hela tiden förutom när jag klivit upp för att gå på toaletten. Sammandragningarna har varit smärtsamma, varenda en och kommit mellan 5-8 minuters mellanrum. Gissa om det varit svårt att sova? Fysisk jobbigt såklart, men även psykisk. Som tur var så hade jag sällskap hela dagen igår, så jag fick hjälp med att tänka på annat.

I natt har jag sovit nio timmar med bara ett par uppvaknanden, och jag känner mig som en ny människa. Sammandragningarna i dag är hittills färre och mildare. De kommer med 10-15 minuters mellanrum. Inte ens varannan gör ont, så jag hoppas på att det ska hålla sig på den här nivån nu om jag bara fortsätter att vila.

33+5 idag. Första målet är 35+0 så jag slipper åka till regionsjukhuset 15 mil bort för att föda.

Just nu känner jag mig lättad och glad över att Nyårsafton är över och att det är 2010. Då är det en dag närmare lill*ns verkliga BF den 15 februari. Men jag har pratat med h*n på morgonen och sagt att det är ok att komma den 15 januari, även om h*n gärna får stanna i magen ytterligare en månad.

Jag väcktes i morse av reglebundna sammandragningar var femte minut som alla gjorde ont och där värken låg kvar i ländryggen en stund efter att magen slappnat av. Som tur var så släppte det och nu känns det mer som igår.

Under hela dagen och kvällen igår hade jag mellan fem och åtta värkar per timme, där mindre än hälften var smärtsamma.

Förkylningen har börjat släppa lite känns det som. Jag är inte lika dåsig och slö i kroppen, men däremot är snuvan och tätheten i bihålor kvar. Jag hoppas att det också ger med sig snart.

33+3 idag.