Igår kväll hann jag bli lite nervös igen, för frekevensen och styrkan på sammandragningarna ökade och kom var fjärde-femte minut under 2,5 timmar. Sedan lugnade det ned sig till att bli ungefär var åttonde-tionde minut, som vanligt alltså.

Det känns så nära nu att få slippa förlossning på regionsjukhuset, men samtidigt så långt bort. På måndag kväll kommer jag att andas ut, för då hinner inte bebisen komma förrän tisdag, som då är 35+0.

Jag vill att det ska bli måndag kväll nu!