Var och fyndade några fina ljusstakar på Second hand idag, annars har jag inte gjort ett skvatt! Jo, en sväng till mamma och pappa för att äta upp resterna av tårtan. Den var nästan ännu godare idag!

Status på sammandragningarna = hur lugnt som helst. Det är lite sorgligt att måsta konstatera att om jag inget gör är det fridfullt. Livet blir liksom lite tråkigt när man ska ligga hela tiden...

Jag var ledig hela dagen igår och det var en riktigt, riktigt bra dag! Vid lunchtid körde jag in till centrum och gjorde en massa ärenden på mindre än en timme. Mamma var med som bärare, så jag slapp att trigga igång sammandragningarna.

Resten av dagen tillbringade jag liggande med datorn i famnen och läste  bloggar och besökte forum och läste ikapp allt jag missat när jag varit på tjänsteresa måndag-torsdag. Skönt och avslappnande!

Sedan la jag ihop tårtan och jag och J åkte hem till mamma och pappa för världens godaste födelsedagsmiddag. Pappa hade lagat nästan alla plockmat som jag och J hade på vårt bröllop. Fina minnen som strömmade tillbaka... Mellan middagen och tårtan låg jag och slumrade och vilade i soffan och kände lugnet.

Tårtan blev förresten helt suverän! Jag hade bakat en chokladkaka med chilismak, toppat med kondenserad mjölk och krossad daim, därefter täckt den med lingongrädde och dekorerat med lingon och mörk choklad. Mycket god smak! Och väldigt onyttig...

Bebben var helt vild efter tårtan och kickade som aldrig förr när jag låg i soffan och kollade på Idol 2009. Och det som var så härligt var att sammandragningarna höll sig på mattan hela dagen. Jätteskönt!

Näe, nu börjar det att bli riktigt tröttsamt. Nu är det mer regel än undantag att jag har en vakenperiod på mellan två och fyra timmar per natt, men att jag ändå vaknar normal tid varje morgon. Jag blir så jävla trött!

I natt har jag varit vaken mellan klockan halv två och fem i en kombination av magknip och sammandragningar. Det är väl ok att vara vaken, det jobbiga är på dagen efteråt då jag blir på så himla dåligt humör. Jag blir grinig, har ingen ork, min stubin blir kortare än kort och min normala empati flyger all världens väg... Vad ska jag göra?

Jobbmötet på förmiddagen gick riktigt bra, men jag fick gå lite för långt med min ryggsäck vilket triggade igång sammandragningarna. Och eftersom jag hade en busstid att passa fick jag stressa ordentligt framför datorn för att hinna med det allra viktigaste måste-måstena.

Den kombinationen gjorde att jag hade ganska många smärtsamma sammandragningar i bussen på väg hem. Jag är dock tacksam över att jag bara behövde jobba mina förväntade fyra timmar idag. Har legat hela eftermiddagen och hoppas att jag ska kunna baka en kladdkaka senare under kvällen. Kanske om jag får lite hjälp av J!

Var på utbildningsdag igår. Det blev tyvärr för mycket sittande och fastän jag hade tänkt att åka så fort det blev jobbigt så blev det inte så... Det var så intressant att jag bara ville stanna kvar. Typiskt, för jag fick lida för det under eftermiddagen och kvällen. Som tur var sov jag ändå hyfsat i natt.

Det jag tar med mig från utbildningen och som också skrivits i ett klokt sms från en kompis är att jag måste omvädera och sätta nya mål. Jag kan inte gå runt och ha kvar mina gamla mat-motion- och sömnmålsättningar, för det funkar inte! Jag måste inse nu att sammandragningarna inte kommer att försvinna som genom ett trolleri utan att det kommer att vara så här, eller sämre, ända fram till förlossningen.

Jag måste alltså sätta mig ned och verkligen fundera och skriva ned nya målsättningar. Känns jobbigt, trist och svårt men jag tror faktiskt att jag kommer att må bättre när jag väl har gjort det.

Igår var en riktigt bra dag, inte alls så många jobbiga sammandragningar vilket förmodligen beror på att jag har tagit det väldigt, väldigt lugnt och försiktigt hela måndag och tisdag. Rört mig långsamt och försiktigt och inte lyft ett finger någonstans, mestadels vilat. Det enda jag i princip har gjort är att gå mellan bilen och olika möten.

Det är lite frustrerande men jag vill verkligen inte uppleva söndagskvällen/natten igen om jag kan slippa...

Jag fungerade mycket bättre igår än vad jag trodde, trots att jag inte fick många timmars sömn natten mellan söndag och måndag. Mötet på eftermiddagen gick bra och jag hann sova ungefär 30 minuter på hotellrummet innan vi möttes för middagen.

Igår såg jag för första gången hur det rörde sig utanpå magen när h*n där inne vevade runt. Har bara känt tidigare att det boxat utåt, aldrig sett det genom tröjan. Det såg riktigt alien-aktigt ut och gjorde mig glad. Det känns verkligare nu att det faktiskt bor någon i min mage...

Just hemkommen från förlossningen. Vid 19-tiden började jag att få smärtsamma sammandragningar som kom cirka var tionde minut. Sammandragningarna varade bara mellan 10-20 sekunder och jag kände mig inte särskilt orolig, utan jag tänkte att de skulle ge med sig när jag gick och la mig.

Vid 21-tiden gick jag till sängs, fortfarande med sammandragningar som kändes på ett helt annat sätt än tidigare. Visst har jag haft onda sammandragningar, men inte så många på raken och inte så sammanhängande. När jag haft mellan sex-tolv sammandragningar per timme sedan klockan 19 och klockan var midnatt kände jag oron stiga, så då ringde vi till förlossningen.

Jag var såklart orolig att den nya sortens sammandragningar påverkat livmodertappen. Vi fick komma direkt och möttes av en trevlig barnmorska. Hon kände på bebisen, livmodern, lyssnade på hjärtljuden som var 130-134 slag/minut (mysigt!) och kollade tappen. Allting såg bra ut.

Jag fick en dos med två alvedon och en dexofen för att minska smärtan och kunna slappna av. Än så länge alltså ingen fara för bebisen. Oj så skönt! Om det inte lugnar ned sig inom ett par dagar trots mer smärtstillande och vila - ännu mer vila - ska jag komma tillbaka igen. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att behövas.

Nu borde tabletterna börja verka snart, så jag hoppas att jag kan sova. Klockan 07 imorgon ringer klockan och jag måste göra mig i ordning för en tjänsteresa med övernattning. Jag hoppas att jag pallar med det. Men jag har bestämt mig för att om det inte känns bra när klockan ringer så kommer jag att ställa in resan.