Kanske blev min skrida-som-en-lucia-promenad igår för mycket i alla fall, för under kvällen hade jag stora, ganska smärtsamma sammandragningar i drygt två timmar. Det sabbade faktiskt min Idol 2009 upplevelse! Under dagen och eftermiddagen var sammandragningarna som de brukar vara.

Sen var jag så slut så jag har sovit hela natten, inte ens varit uppe och pinkat! Har därför ingen aning om hur sammandragningarna varit under natten.

I dag har jag provat att cykla fram och tillbaka till jobbet. Dit gick ganska bra, men i slutet av mina två timmar fick jag lite större sammandragningar. Men det kan i och för sig ha berott på att jag fick lov att stå i drygt 20 minuter också. Hemvägen var jobbig att cykla, särskilt i uppförsbackarna.

Jag har haft stora, långa sammandragningar, varav några onda sedan jag kom hem strax före 11. Jag hoppas att det ger med sig snart, för det skulle vara såååå underbart om jag kunde få cykla till jobbet. Känner mig mycket friare än när jag måste åka bil. Plus då, måste jag erkänna att jag saknar, saknar, saknar så att kunna motionera. Att då få cykla i sakta mak vore ju ett liiitet steg närmare lite motion...